Christer Kustvik kritiserar misstänkta källef­ter­forskningar på Kvinne­by­skolan

Chefer kan ha begått brott – efter Correns avslöjande.

Så löd topprubriken på Corren.se på onsdagskvällen.

Det som har hänt på Kvinnebyskolan, enligt uppgifter till Corren, är en skandal.

Det finns vissa grundbultar i en väl fungerande demokrati.

Meddelarfriheten och meddelarskyddet är två sådana.

Två lagstadgade rättigheter, hundra år gamla, som Sveriges medborgare har för att kunna tipsa media om oegentligheter. Starkast är skyddet för de som jobbar inom offentlig verksamhet, som till exempel skolor. Där är det olagligt att efterforska källor, ansvariga chefer får helt enkelt inte prata runt i personalen för att försöka ta reda vem som har hört av sig till Corren.

Cheferna på Kvinnebyskolan ska läsa det förra stycket en gång till och sedan titta sig i spegeln.

Det är mycket som når en tidningsredaktion. Överallt i samhället finns det människor som vill att saker och ting ska gå rätt till. Som vill att vi ska ha ett väl fungerande samhälle där människor följer de lagar och bestämmelser som finns.

Denna typ av människor hör inte sällan av sig till en tidningsredaktion när de ser sånt som de tycker inte går rätt till. Dessa människor är ofta upphovet till medias granskningar. De är källor och de skyddas av en stark lagstiftning.

De flesta människor i Sverige tycker detta är något bra. I alla fall tills de själva, eller den egna verksamheten, granskas. Då kan det skilja sig väldigt hur människor reagerar.

På Kvinnebyskolan visade det sig finnas chefer som inte alls tycker om att granskas av media.

Arbetsmiljöärendet Corren har granskat är av en art som återkommer ofta i vår rapportering. Hur en arbetsgivare agerar när en anställd blir utsatt för trakasserier eller kränkande behandling.

En manlig medarbetare på Kvinnebyskolan hade varnats av kommunen för att ha utsatt en kvinnlig kollega för sexuella trakasserier. ”Grövre sexuella anspelningar” på arbetet och i meddelanden, enligt utbildningsförvaltningens beskrivning. Kvinnan önskade att mannen skulle omplaceras men rektorn på skolan valde att inte göra det. Och detta ville Corren ställa frågor om.

Oftast svarar de berörda på våra frågor, eller så avböjer de att svara, och sen skriver vi.

På Kvinnebyskolan hände något annat.

Under och efter granskningen har det kommit till Correns kännedom att skolledningen uttryckt sig negativt om att anställda på skolan har pratat med Corren. Corren har också uppgifter om att skolledningen ställt frågor om vilka som kan vara Correns källor i andra sammanhang på skolan.

Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke reagerar starkt när han hör om Kvinnebyskolans hantering av Correns källor. Han säger:

– Det är i strid mot grundlagen. Varje form av uttryck eller åtgärd som de vidtar som begränsar de anställdas möjligheter att ha kontakt med medierna är otillåtna.

Ni kan läsa mer om vad Nils Funcke säger i en annan text .

Linköpings kommuns kommunikationsdirektör har valt att ifrågasätta Correns arbetsmetoder i denna granskning. Hon ringde mig i tisdags och framförde att hon tycker det är orimligt att vi hör av oss så ofta till berörda som sagt att de inte vill delta i vår granskning.

Jag förklarade då de pressetiska reglerna som vi jobbar efter. Att medieombudsmannen som granskar svensk media återkommande trycker på att när nya uppgifter tillförs i en historia så ska de berörda erbjudas möjlighet att bemöta uppgifterna. Ett nej dagen innan, eller veckan innan, gäller inte. Om en person blir omskriven av media med nya uppgifter så ska denne få bemöta dem. Väldigt bra av MO, tycker jag. Så vill jag ha det som utgivare också. Människor ska inte omskrivas i Corren med nya uppgifter utan att ha blivit kontaktade av oss. Man kan förstås avböja att kommentera, men vi måste kontakta de berörda.

Jag har tidigare i år skrivit om hur krafter som jag tycker borde vara på samma sida som media, i arbetet för en fungerande demokrati, på olika sätt motarbetar oss. Som när Linköpings kommun inte har lämnat ut handlingar som de är ålagda att lämna ut till oss, eller som när migrationsminister Johan Forssell ställde in en intervju med oss när han förstod att vi skulle ställa frågor om ett aktuellt utvisningsfall.

Hela tiden radas det upp exempel på hur offentliga krafter arbetar aktivt för att begränsa medias möjligheter att granska.

Demokrati är fantastiskt! Pressfrihet är fantastiskt! Meddelarfrihet är fantastiskt!

Så kan det låta.

Men det tystnar snabbt om det är den egna verksamheten, eller en själv, som granskas.

Då är det motangrepp som gäller.

Då ger man sig ut bland personalen för att försöka tysta den, och hitta de som pratat med media, och så kallar man till sig kommunikationsavdelningen för att prata strategier för ett motangrepp.

Det är en sorglig, antidemokratisk utveckling.

Vet du mer? Tipsa Correns reporter på: jasmine.hubinette@corren.se eller genom vår krypterade tipstjänst Corren Newsleak .

Läs mer om hur du tipsar Correns grävgrupp här.

Meddelarfrihet

Meddelarfrihet innebär att alla anställda inom offentlig verksamhet, exempelvis kommunala skolor, har rätt att lämna uppgifter till medier för publicering utan att riskera påföljder. Meddelarfriheten innebär att det är förbjudet att försöka efterforska källor.

Meddelarskydd , alltså rätten att anonymt lämna uppgifter för publicering i medier, skyddas i grundlagen Tryckfrihetsförordningen. Åklagarmyndigheten skriver på sin hemsida att "varken enskilda personer eller (i regel) myndigheter får forska efter personens namn. Det är straffbart att lämna ut namnet, om personen vill eller kan antas vilja vara anonym."